Författare till yrket

Jag drömmer ibland om att bli författare. Jag ser mig själv sitta och skriva på olika exotiska platser eller varför inte i soffan hemma en regnig novemberförmiddag..?Ingen bestämmer över mina arbetstider och jag kan träna på dagtid och äta långlunch med vänner. Jag färdas i fantasin och orden kommer till mig som på beställning och jag diktar upp fantastiska historier som får läsare och kritiker att sucka av lycka. Jag lever på mina böcker och medverkar i olika tidningar och håller föreläsningar på bibliotek och kulturhus… En fantastisk dagdröm verkligen 🙂 .

Vad händer med den drömmen då? Vad gör jag för att nå dit? I princip ingenting, mer än att läsa en massa böcker och fundera på briljanta formuleringar och ämnen för Den Stora Romanen 😉  Under några veckors tid då och då under året lyckas jag få in skrivvanor men mestadels går ledig tid åt till allt annat än skriva (mer än i sociala medier då 😉 ). På semestern är det alltid massor som ska göras och det spelar ingen roll hur mycket jag än lovar mig själv att jag ska ägna en viss tid åt att skriva, vips har veckorna gått och det är dags att återigen börja jobba. Så, vill jag egentligen bli författare? Passar jag överhuvudtaget för yrket?

När jag läser Haruki Murakamis essäer i ämnet ‘författarskap’ så blir det ganska tydligt vilka länkar som felar… Han är en av mina absoluta favoritförfattare och i Författare till yrket berättar han om hur han gör för att skriva. Han säger själv att han bara kan tala för sig själv, men jag tror hans tankar är ganska allmängiltiga.

Varför blir man författare, eller överhuvudtaget någon slags konstnär? För att man har någonting man behöver uttrycka – en historia som behöver skrivas ner. Det här behovet är så starkt att det inte går att stå emot. Alla människor har inte det här behovet och alltså blir de inte författare.

Hur skriver man bra? Genom att läsa och lära. Lika gärna som att gå skrivarkurser och lära sig hantverket så kan man läsa väldigt mycket böcker på egen hand. Murakami är inte mycket för skola och utbildning och han diskuterar också vilken intelligensnivå som behövs för att bli författare; medelmåttig är tydligen att föredra (!). Då blir det lättare att oförtröttligt jobba på och inte reflektera så mycket kring vad, hur och varför…

En författare sitter x antal timmar varje dag ensam framför en dator och skriver. Det fungerar inte att endast skriva vid inspiration för då blir det inte mycket skrivet. Så, det gäller att vinna över motståndaren skrivkrampen och helt enkelt få in en vana att få ihop sina timmar eller sidor. Inte ge upp som jag gör alltså :).

Hur många trivs med att sitta för sig själva under hela sin arbetstid? Att vara författare är ett ensamyrke. Jag funderar på vad det bästa med mitt jobb är – träffa folk :). Murakami berättar om hur han trivs med att leva sitt liv – gå upp tidigt, skriva, träna och gå och lägga sig tidigt och det är också något som jag känner igen från hans romangestalter.

Att sitta stilla kräver sin fysik och Murakami ägnar sig åt långdistanslöpning. I Författare till yrket nämner han bara att han ”joggar en timme” om dagen, men i hans Vad jag pratar om när jag pratar om löpning berättar han om träningen och sina 20 genomförda marathon. Hans ”joggning” är milen under 60 minuter. Jag tror att långdistanslöpning och romanskrivande påminner en hel del om varandra; att se ett mål ett halvår framför sig och sakta men säkert jobba sig framåt och dit.

I Författare till yrket får jag förklaringen till hur han konstruerar sina romangestalter och jag kommer att läsa nästa Murakami-roman med nya ögon.