”Jag gillade aldrig gymnastiklektionerna i skolan och hatade verkligen idrottsdagarna. Men det berodde på att den sortens idrott tvingades på en ovanifrån. Jag har aldrig klarat av att på kommando göra saker jag inte har lust att göra. Men om jag får göra något jag vill göra, när jag själv vill och på mitt eget vis, anstränger jag mig mer än någon annan. Jag har inte särskilt bra motorik eller snabba reflexer och därför är jag inte bra på idrotter som avgörs snabbt. Att springa eller simma långs distanser passar min läggning bättre, vilket jag också ganska snart insåg själv. Och därför var det inte alltför svårt för mig att göra löpningen till en del av mitt liv”
(Vad jag pratar om när jag pratar om löpning, Haruki Murakami)
Vissa böcker måste man läsa flera gånger… Tacksam för varje runda som min kropp ger mig och springer med Istanbul 12 november i tankarna ❤️
Läsenär 